Förstår Ing-Maries sorg över Furuviks hanterande av schimpans-rymningen igår. Det var ju hennes liv att leva med dessa djur.
Hörde idag på radion en intervju med ansvarig på Furuviksparken. Reportern frågade om de varit kontakt med Ing-Marie. Svaret blev ungefär som en politiker som inte vill svara på frågan men mellan raderna förstod man att man inte tagit hjälp av Ing-Marie och hennes erfarenhet och kunskap. Det tycker jag visar mer på principer än tanke på att hjälpa dessa stackars djur.
Ing-Marie och hennes man kom i konflikt med Furuviksparken (tror det var 2013) . Eftersom dom blev förbjudna att gå in till schimpanserna valde de att säga upp sej.
Ing-Marie Persson var i många år primatansvarig på Furuviksparken. Under den här tiden blev hon accepterad som medlem i schimpansflocken och dessutom även som jämbördig ledare tillsammans med alfahannen – en mänsklig position som saknar motstycke i Europa, kanske i hela världen. Hon har även varit adoptivmamma åt fyra små schimpansungar, ett dygnet-runt-arbete i ett och ett halvt år per individ.
Vår närmaste släkting har 99% samma gener som vi. Det innebär också att dom har samma behov av kärlek, ärlighet och tydlighet men att dom precis som vi kan starta krig och utsätta flockmedlemmar för mobbing.
